Natten till måndag fick As häst kolik. Jag har aldrig sett en häst ha så ont någongång som hon hade då! Veterinären var ute två gånger under natten/tidiga morgonen och sista gången hon var ute bedömde hon läget så allvarligt att hon skickade hästen till Helsingborgs djurklinik. En rätt lång resa med en allvarligt sjuk häst som har så ont att den inte kan stå still. Inget man önskedrömmer om. När A frågade om veterinären trodde hästen kunde åka i vanliga transporten eller om vi skulle ringa djurambulansen sa veterinären ”det är båttom, ni hinner inte vänta på ambulansen”. Jag hade hållit mig lugn under hela nattens drama men då blev jag stressad. Veterinären gav hästen ytterligare smärtstillande och vi försökte ordna med logistiken. Klockan var då 06.20. Jag ringde och väckte stallägaren, förklarade att vi akut behövde nyckeln till transporten och att As pappa strax stod utanför hans ytterdörr. Sedan drog jag järnet hem (hej polisen!) för att hämta Underverket eftersom Älsklingen skulle jobba. Älsklingen hade smsat lite tidigare att han trodde Underverket hade feber så jag bad honom kolla innan jag kom hem. Jo, visst hade han feber lilla hjärtat. Jag åkte hem och pussade lite på Underverket men det var inte en chans att jag tog med honom med feber! Att allt måste komma samtidigt, är inte det otroligt?
Det fick lösa sig så att Älsklingens pappa fick rycka in och vara barnvakt. Innan jag kastade mig i bilen hem hade A vädjat till mig att följa med till Helsingborg och jag kunde inte svika henne i det läget. Visst, hennes pappa skulle köra oss så hon hade sluppit åka ensam, men det krävs två hästvana människor om man åker med en så dålig häst ifall något händer längs vägen. Vi behövde tre hästvana människor bara för att lasta hästen! Tack och lov visste jag att E var vaken så jag smsade henne och bad henne komma ner och hjälpa oss få in den drogade hästen i transporten. Inte helt safe stod A framme i transporten och höll i longerlinan, E och As pappa höll linor bakom rumpan på hästen, E piskade på ett ben i taget för att få hästen att röra sig framåt och jag stod inne i transporten, flyttade försiktigt mellanväggen i takt med att hästen klev in och berömde med mjuka klappar på hästens svettiga hals. Usch vilken pärs det var att lasta under sådan tidspress! Och när det är en häst som i vanliga fall kliver in utan problem som bara vägrar, ja då gäller det verkligen att ta sig samman och försöka dölja känslorna och ta djupa andetag. Inte helt lätt. När hästen var inne i transporten och vi började rulla ville jag bara gråta. Av oro för hästens tillstånd, av lättnad att vi äntligen var påväg och av trötthet eftersom jag då varit vaken 25 timmar. Jag lyckades sova någon timme på vägen till Helsingborg och det var välbehövligt!
Väl framme fick vi ta in hästen via akutintaget och direkt träffa en veterinär som snabbt undersökte och konstaterade att man skulle bli tvungen att operera hästen. Operera eller avliva. A började gråta och jag bet ihop med en tjock klump av gråt i halsen. Jag berättade för veterinären att hästen bajsat ut en nudelliknande slemklump under natten. Hade varit lite förutseende (och äcklig) när det hände och tagit en bild med mobilkameran ifall det var av värde och det var det. Tyvärr var det inga lugnande ord veterinären kunde komma med. Snarare sa hon så att hästens tarm skadas väldigt fort, och är tarmen väldigt skadad kommer de inte att kunna rädda hästen. Veterinären tyckte dock att det skulle kännas fel att inte göra allt man kunnat för hästen så hon rekommenderade att man öppnade henne och sedan fick man ta ett ytterligare beslut beroende på hur illa däran tarmen såg ut. Så fick det bli. Jag kramade A och viskade ”det måste gå bra för det finns inga andra alternativ” vilket blev mitt mantra för de närmaste timmarna. Innan vi lämnade hästen sa jag detsamma till veterinären och hon lovade att de skulle göra sitt bästa.
Och det gick bra! Tack och lov! Hästen hade fått tarmvred och gaskolik. Tydligen hade blindtarmen varit väldigt uppsvälld, och när de hade släppt ur luften ur den hade det sagt poff precis som när man sticker hål på en ballong! I övrigt hade tarmen sett fin ut och hästen reste sig fint ur narkosen. Vi har många hästar kvar på gården men ändå är det tomt utan lilla fisen. På måndag får hon komma hem! Gissa om hon är efterlängtad..
Natten till tisdag sov jag som en sten efter 38 vakna timmar. Älsklingen tog Underverket hela natten. Jag hörde ingenting så jag hade nog inte vaknat även om någon försökt väcka mig.. Underverket hade fortfarande feber på tisdagen så vi sov rätt länge på förmiddagen. Så skönt! Jag älskar att sova med näsan mot min lilla älskling och framförallt när man är så trött så trött. Trodde febern skulle leda till den första lilla tanden men inte. Febern är borta och Underverket är fortfarande tandlös..
